Min lille hund Åskar blev väldigt sjuk och fick läggas in på djursjukhuset i Hässleholm några dygn. Han fick opereras för problem med magsäck och tarmar. Åskar är nu på bättringsvägen, han blir piggare för var dag som går men van som han är vid timslånga promenader så tvingas han nu leva i ett mycket lugnare tempo ytterligare några veckor innan allt blir som vanligt..
Inte kul med tratt
Eftersom Åskar inte får gå så långa promenader bestämde vi oss för att följa med husse som hade några ärenden i Kristianstad. Lille Åskar behövde lite nya intryck och dofter att lukta på så han och jag tillbringade en timme i vackra Tivoliparken och utan att jag visste om det så hamnade vi i förberedelserna inför Kristianstads 400 års jubileum.
I parken mötte Åskar och jag plötsligt en häst som drog en vagn med något som genast fångade mitt intresse.
Långa färgglada stickade halsdukar!
Rullades ut för att hängas på staket
och över den långa bron
som leder till Naturum vattenriket
Mot alla odds kunde jag äntligen starta för att springa Göteborgsvarvet, ett lopp jag i fantasin återvänt till hundratals gånger de senaste åren. I ett tidigare inlägg skriver jag om de senaste årens vedermödor.
En minut till start!
Jag kom i mål!!!!!
När jag passerade mållinjen kunde jag se hur glada alla var som nu äntligen tagit sig i mål. Min glädje går inte att beskriva med ord, en så otrolig upplevelse.
Jag kan!
Jag vill!
Jag ska!
Ett mantra som tagit mig dit jag är i dag.
Jag skiter i jantelagen och säger.
Jag är helt fantastisk! Heja mig!
Tack till dig Yvonne för att du fanns där när jag behövde dig som mest.
Goda vänner är som stjärnorna,
man vet att de finns
fast de inte alltid syns.